”Nordens Gibraltar”

Sveaborg eller Suomenlinna (tidigare Viapori) är en av världens största sjöfästningar, vilket har bidragit till att den ibland kallas Nordens Gibraltar. Fästningen, som är uppförd på sju öar vid inloppet till Helsingfors, har tjänat försvarsmakten i tre olika stater. År 1991 blev den upptagen på UNESCO:s världsarvslista, som ett unikt minne över militärarkitektur.

Fästningen började byggas 1748 när Sverige hade förlorat flera borgar i öster och behövde stärka sin ställning i Finska viken för att möta hotet från Ryssland och det nyuppförda S:t Petersburg. I närmare tio år arbetade tusentals soldater med bygget. Efter ett uppehåll på grund av Pommerska kriget 1757-1762 fortsatte byggandet ända fram till 1791, pådrivet av Gustav III. Sveaborg är Sveriges genom tiderna dyraste försvarsprojekt och kunde genomföras tack vare subsidier från Frankrike.

Vid Gustav III:s krig mot Ryssland 1788-1790 fungerade Sveaborg utmärkt som bas för den svenska flottan, men några verkliga strider utkämpades inte i området. År 1808 gick ryssarna över isen och intog Helsingfors, varpå Sveaborg belägrades. Där fanns hela den svenska skärgårdsflottan om 200 skepp samt 7 000 man placerade. Det verkade osannolikt att denna första anfallande ryska styrkan skulle kunna inta fästningen, men den massiva svenska kanonelden därifrån orsakade väldigt liten skada hos fienden. Kommendanten Carl Olof Cronstedt fann för gott att kapitulera den 3 maj, vilket än idag betraktas som något av ett mysterium. Möjligen var det bara så enkelt att krutet hade tagit slut.

När Ryssland så lättvindigt fått överta både fästningen och den svenska skärgårdsflottan, kunde de enkelt besätta hela Finland och lägga grunden till dess erövrande vid freden 1809. Under början av den ryska tiden förstärktes och utbyggdes Sveaborg, men penningbrist gjorde att den snart började förfalla. Under Krimkriget uppmärksammades detta, då Englands och Frankrikes flottor under två dagar i augusti 1855 utsatte den för ett massivt bombardemang vilket orsakade en hel del skada. Därefter förstärktes fästningen i olika etapper, men den fick också allt mindre betydelse. Under första världskriget ingick den som en del i det sjöfästningssystem som försvarade S:t Petersburg. Efter ryska revolutionen och det finska inbördeskriget överlämnades Sveaborg till det självständiga Finland i maj 1918.

Den vita segrarsidan i inbördeskriget använde fästningen som fångläger. Som mest fanns där 8 000 röda fångar. Ett tiotal fångar avrättades men så många som 1 500 dukade under på grund av hungersnöd och epidemier. De sista fångarna lämnade lägret i mars 1919. Därefter blev Sveaborg en finsk garnison. Under vinterkriget och fortsättningskriget fanns där luftvärns- och artilleriförband liksom ubåtsflottans bas. På 1960-talet bestämde sig finska försvarsmakten för att avstå från fästningen. Kustartilleriet lämnade platsen 1972 och den fick civil förvaltning. Endast Sjökrigsskolan blev kvar och den huserar ännu i området. I modern tid har Sveaborg restaurerats och renoverats för bland annat bostäder. Där finns ett flertal museer och konstnärsateljéer, kaféer och restauranger och fästningen har utvecklats till ett av Finlands populäraste res- och utflyktsmål. Därutöver är Sveaborg en stadsdel i Helsingfors med cirka 800 invånare samt arbetsplats för cirka 400 personer.

Fotot är från 1949 och återfinns i Uppsala Kanotförenings arkiv. I september detta år hölls uttagningstävlingar för en ny seglingsklass inför OS i Helsingfors 1952. Uppsala Kanotförenings beryktade båtkonstruktör Rickard Sarby var inbjuden att delta med sin egendesignade enmansbåt Finnjollen. Det gick bra och Finska seglarförbundet upptog båten på OS-programmet där den finns med än idag. Vid OS 1952 vann Rickard Sarby själv bronset i klassen.